Tillbaka

morfin
Morfin ...

2018-12-12 Expertråd geriatriska sjukdomar

Beslut

Kvarstår

Indikation

Opioidkänslig smärta.

Förbehåll / Kommentar

Den läkare som inleder en opioidbehandling har det fortsatta behandlingsansvaret tills behandlingen avslutats eller ansvaret, inklusive behandlingsplan, övertagits av en kollega.

Gynnsam effekt av opoidbehandling har främst dokumenterats vid cancerrelaterad smärta och postoperativ smärta. Icke cancerrelaterad långvarig smärta (exempelvis artros, reumatiska sjukdomar, omfattande degenerativa förändringar samt tillstånd efter trauma och komplicerade operationer) är mycket vanligt hos äldre och där kan opioider i undantagsfall ha en plats i behandlingen. Ofta är icke-cancerrelaterad långvarig smärta inte opioidkänslig, varför noggrann uppföljning och utvärdering av behandlingen är nödvändig. Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, bland annat sedering, kognitiva störningar och urinretention.

Rekommenderad startdos till äldre är tablett morfin 5 mg upp till 4 gånger dagligen. Utvärdera effekt och biverkningar kontinuerligt - om behandlingsmålen inte uppnås ska läkemedlet trappas ut. Effektdurationen är förlängd hos äldre bland annat på grund av nedsatt njurfunktion, och biverkningsrisken ökad. Jämfört med oxikodon är variationen i biotillgänglighet något större, men om dosen titreras individuellt spelar inte detta någon större roll. Undvik att enbart använda kortverkande opioidberedningar vid långtidsbehandling. Vid icke akut smärta kan behandling inledas med långverkande morfinpreparat. Kombination med paracetamol kan minska opioidbehovet. Profylax mot illamående kan övervägas under några dagar. Profylax mot förstoppning ges under hela behandlingsperioden.

Samtidig användning av opioider och bensodiazepiner eller andra läkemedel med sederande effekt bör undvikas.

Alla opioider medför beroenderisk.

Generisk substitution tillämpas vid expedition på recept.

Miljörisk vid användning av morfin kan ej uteslutas på grund av brist på data.

Motivering

Morfin har använts sedan 1800-talet i renad form vid svår smärta. Som grupp är effekten av opioidanalgetika jämförbar, men på individnivå kan det finnas skillnader i effekt och biverkningar mellan morfin och oxikodon. Det kan vara av värde att kunna byta mellan olika opioidpreparat. Oralt oxikodon och oralt morfin är inte helt ekvipotenta. För ekvieffektiva doser vid opioidbyte, se Läkemedelsbehandling av långvarig smärta hos barn och vuxna – behandlingsrekommendation 2017, tabell III, sid 42.


Utredningsmaterial och referenser

  1. McDaid C, Maund E, Rice S, Wright K, Jenkins B, Woolacott N. Paracetamol and selective and non-selective non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) for the reduction of morphine-related side effects after major surgery: a systematic review.Health Technol Assess. 2010 Mar;14(17):1-153, iii-iv. PubMed
  2. Franklin GM1; American Academy of Neurology. Opioids for chronic noncancer pain: a position paper of the American Academy of Neurology. Neurology. 2014 Sep 30;83(14):1277-84. PubMed
  3. Dowell D, Haegerich TM, Chou R. CDC Guideline for Prescribing Opioids for Chronic Pain--United States, 2016. JAMA. 2016 Apr 19;315(15):1624-45. PubMed
  4. Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling av långvarig smärta hos barn och vuxna – behandlingsrekommendation. Information från Läkemedelsverket 2017;28(3):23–53.

Bedömning utförd av

Expertrådet för geriatriska sjukdomar