Tillbaka

järnsackaros
Venofer

(Specialiserad vård)
2017-12-14 Expertråd medicinska njursjukdomar

Beslut

Kvarstår

Indikation

Renal anemi med funktionell eller absolut järnbrist

Förbehåll / Kommentar

Trevärt järn. Venofer ges endast intravenöst som injektion eller infusion.

Läkemedlet förenar god säkerhet med hög effektivitet vid funktionell eller absolut järnbrist hos patienter med kronisk njursvikt. Används oftast i kombination med erytropoesstimulerande läkemedel vid renal anemi. Används även inom andra specialiteter, till exempel gastroenterologi, hematologi, onkologi och geriatrik.

Venofer är ett järnpreparat för parenteral administration med mycket låg risk för allvarliga biverkningar såsom anafylaktoida reaktioner. Risken för allvarliga biverkningar med Venofer har beräknats till 0,6 per miljon doser [4] vilket motsvarar <1:100 000 behandlade patienter.

Trevärt järn bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

Motivering

God dokumentation, effekt och säkerhet. Sammantagen värdering av effekt, säkerhet och pris motiverar rekommendationen av Venofer som förstahandspreparat i de fall upprepad administrering med engångsdoser upp till 200 mg lämpar sig.

Användning av parenteralt järn ger betydande effekter då det leder till ett lägre dosbehov av erytropoesstimulerande läkemedel. I en tidigare sammanställning av 13 studier av hemodialyspatienter kunde ESL-doser minskas med i genomsnitt cirka 40 procent och samtidigt förbättrades Hb med cirka 15 procent [3]. En metaanalys av randomiserade kontrollerade studier på patienter med kronisk njursjukdom med och utan dialysbehandling visade att Hb stiger 8 g/l mer vid intravenös järnbehandling jämfört med oral behandling och att ESL-veckodoser är i genomsnitt 28 E/kg lägre vid intravenös behandling [2]. Vid behandling av patienter med icke-dialyskrävande njursvikt kan intravenös järnbehandling användas när peroral behandling har dålig effekt eller ger biverkningar.


Utredningsmaterial och referenser

  1. Rozen-Zvi B, Gafter-Gvili A, Paul M, Leibovici L, Shpilberg O, Gafter U. Intravenous versus oral iron supplementation for the treatment of anemia in CKD: systematic review and meta-analysis. Am J Kidney Dis. 2008 Nov;52(5):897-906. PubMed
  2. Besarab A, Frinak S, Yee J. An indistinct balance: the safety and efficacy of parenteral iron therapy. J Am Soc Nephrol. 1999;10:2029-43. PubMed
  3. Chertow GM, Mason PD, Vaage-Nilsen O, Ahlmen J. Update on adverse drug events associated with parenteral iron. Nephrol Dial Transplant. 2006;21:378-82. PubMed
  4. Julia Critchley YD. Adverse events associated with intravenous iron infusion (low-molecular-weight iron dextran and iron sucrose): a systematic review. Transfusion Alternatives in Transfusion Medicine. 2007;9:8-36. Interscience
  5. Kidney Disease: Improving Global Outcomes (KDIGO) Anemia Work Group. KDIGO Clinical Practice Guideline for Anemia in Chronic Kidney Disease. Kidney Int., Suppl. 2012;2:275-335. KDIGO
  6. Locatelli F, Bárány P, Covic A, De Francisco A, Del Vecchio L, Goldsmith D et al; ERA-EDTA ERBP Advisory Board. Kidney Disease: Improving Global Outcomes guidelines on anaemia management in chronic kidney disease: a European Renal Best Practice position statement. Nephrol Dial Transplant. 2013;28:1346-59. PubMed 
  7. Macdougall IC, Bock AH, Carrera F, Eckardt KU, Gaillard C, Van Wyck D et al. FIND-CKD Study Investigators. FIND-CKD: a randomized trial of intravenous ferric carboxymaltose versus oral iron in patients with chronic kidney disease and iron deficiency anaemia. Nephrol Dial Transplant. 2014;29:2075-84. PubMed
  8. Shepshelovich D, Rozen-Zvi B, Avni T, Gafter U, Gafter-Gvili A. Intravenous Versus Oral Iron Supplementation for the Treatment of Anemia in CKD: An Updated Systematic Review and Meta-analysis. Am J Kidney Dis. 2016;68:677-90. PubMed

Bedömning utförd av

Expertrådet för medicinska njursjukdomar