Tillbaka

kolekalciferol
Divisun

2017-12-14 Expertråd medicinska njursjukdomar

Beslut

Kvarstår

Indikation

Behandling och förebyggande av D-vitaminbrist.

Förbehåll / Kommentar

D-vitaminbrist (definierat som 25(OH)D<25 nmol/l) kan orsaka osteomalacisymtom såsom svaghet och värk i proximal muskulatur, skelett- och muskelrelaterade smärtor och även en viss ökning av frakturrisken. Låga nivåer av 25(OH)D kan också spela roll för utvecklingen av sekundär hyperparatyreoidism vid kronisk njursvikt. Sekundär hyperparatyreoidism är associerad till både skelettskador och en ökad risk för kärlförkalkningar och hjärt-kärlsjukdom. Observationella data talar för en association mellan låga D-vitaminnivåer och ett stort antal sjukdomar samt även ökad mortalitet, både i den generella befolkningen och hos patienter med kronisk njursvikt. Kausalt samband är dock inte visat och det är heller inte visat att man genom att behandla en D-vitaminbrist kan påverka vare sig morbiditet eller mortalitet.

Patienter med kronisk njursvikt har minskad aktivitet av enzymet 1-alfa-hydroxylas i njurarna. Enzymet omvandlar 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) till den aktiva formen 1,25-dihydroxyvitamin D (1,25(OH)2D), som verkar på D-vitaminreceptorn. Det faktum att 1-alfa-hydroxylas har påvisats i andra delar av kroppen, utanför njuren, har lett till antagandet att behandling med nativt D-vitamin kan vara av vikt även för patienter med kronisk njursvikt. D-vitaminbrist behandlas med prohormonet D-vitamin. Det animala vitamin D3 (kolekalciferol) har högre bioaktivitet än det vegetabiliska vitamin D2 (ergokalciferol).

Det finns mycket begränsade data avseende kombinationsbehandling med både nativt och aktivt D-vitamin hos patienter med kronisk njursvikt.

Riktlinjer för behandling:

• Vid D-vitaminbrist (25(OH)D <25 nmol/L): Daglig tillförsel av 2400 (60 μg) IE vitamin D, högre doser (upp till 4000 IE) kan behövas under en begränsad tid (max 6 månader).
• Vid insufficiens (25(OH)D 25-50 nmol/L): Daglig tillförsel av 800-1600 IE (=20-40 μg) vitamin D i 3 månader.
• Kontroll av laboratorievärden (S-kalcium, S-fosfat, S-albumin) 1-3 månader efter behandlingsstart.
• 25(OH)D kontrolleras efter 3 – 6 månader för eventuell dosjustering. När D-vitaminnivån bedöms som stabil behövs inga ytterligare kontroller under pågående behandling med nativt D-vitamin.
• Underhållsbehandling ges med 800-1600 IE (= 20-40 μg) vitamin D dagligen.

Kolekalciferol bedöms inte ha någon miljöpåverkan.

Motivering

Låga nivåer av 25(OH)D är vanligt hos patienter med kronisk njursvikt.
Detta kan orsaka osteomalacisymtom, öka frakturrisken och spela roll för utvecklingen av sekundär hyperparatyreoidism, som i sin tur är associerad till både skelettskador och en ökad risk för kärlförkalkningar och hjärt-kärlsjukdom. Substitution av D-vitaminbrist med nativt vitamin D kan sänka nivåerna av PTH hos patienter med kronisk njursvikt. Extrarenal omvandling av 25(OH)D till den aktiva formen 1,25(OH)2D kan vara av betydelse.


Utredningsmaterial och referenser

  1. Kidney Disease: Improving Global Outcomes (KDIGO) CKD-MBD Work Group. KDIGO clinical practice guideline for the diagnosis, evaluation, prevention, and treatment of Chronic Kidney Disease-Mineral and Bone Disorder (CKD-MBD). Kidney Int Suppl. 2009;(113):S1-130.
  2. Wolf M, Shah A, Gutierrez O et al. Vitamin D levels and early mortality among incident hemodialysis patients. Kidney Int 2007; 72:1004–13. PubMed
  3. LaClair RE, Hellman RN, Karp SL, Kraus M, Ofner S, Li Q et al. Prevalence of calcidiol deficiency in CKD: a cross-sectional study across latitudes in the United States. Am J Kidney Dis. 2005;45:1026–33. PubMed
  4. Dogan E, Erkoc R, Sayarlioglu H, Soyoral Y, Dulger H. Effect of depot oral cholecalciferol treatment on secondary hyperpara- thyroidism in stage 3 and stage 4 chronic kidney diseases patients. Ren Fail 2008;30: 407–10. PubMed
  5. Nigewekar S, Bahn I, Thadhani R. Ergocalciferol and Cholecalciferol in CKD. Am J Kidney Dis. 2012;60:139-56. PubMed
  6. Melamed M, Thadhani R. Vitamin D Therapy in Chronic Kidney Disease and End Stage Renal Disease. Clin J Am Soc Nephrol 2012;7:358–65. PubMed

Bedömning utförd av

Expertrådet för medicinska njursjukdomar